Så. då har man varit på sjukhuset igen. Blev sprutad i vänster axel, handled, tumme, långfinger och pekfinger. Fick två i axeln men det har inte hjälpt mycket, får nog sören ringa läkaren igen. Det är inte det lättaste att skriva med pekfingervalsen det kan jag lova. Dom där cortisonsprutorna gör ganska ont men efter bedövningen släpper är det inte kul alls. Det gör faktiskt ont i en hel j*vla vecka.
Men igår fick jag besök av Å och C på dagen det är alltid trevligt med besök=)
Jag och C gick och handlade sedan bakade hon en kladdkaka och fixade middan till mig. Det var bara att sätta in middan i ugnen när det var dax att äta.
På kvällen kom Jocke och tittade på hockey här men det blev tyvärr vinst för Prins Daniel hertig av västmanland och inte för Drottning Mia hertigarna av Klippan =P
Men efter hockeyn var det super skönt att krypa ner i den renbäddade sängen och mysa framför "ballar av stål".
Dock var det ganska svårt att somna eftersom jag hade ont i armen, men efter lite tid gick det också.
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Stinkvakten kunde räddat liv
I går var jag på springhill. Det är en klädoutlet med jätte billiga och fina kläder.
Det var som vanligt, en lagerlokal fylld med backar och människor. Det är alltid lång kö och minst ett dussin människor som stinker parfym eller svett. Det borde verkligen vara lag på att man inte får dränka sig i fem kronors parfym. Dom kanske skulle ha en vakt som står och luktar på var och en som ska in genom dörren. Så här kan det gå till.
Luktvakten
- Det är stinkkontroll här
Äcklig kärring
-Jaha. (till tanten bredvid) - Dagens ungdom hmpf
Luftvackten
- Tyvärr har ni dränkt er i parfym och ni får inte komma in. Vi måste tänka på de andra i lokalen.
Äcklig kärring
- Jag har aldrig blivigt så förnärmad. Nu går vi Britta.
Och så enkelt är problemet löst!
Jag hamnade nämligen precis framför en super äcklig gubbe i 50års åldern. Han stank inte bara svett utan försökte tydligen dölja det med parfym. I kön som var ca 30 människor lång stod jag och tänkte. *jag kanske kan släppa honom före mig* men det skulle ju inte fungera. Han hade ju bara hamnat före mig istället för efter. Jag trodde inte att de andra kärringarna skulle släppa honom före dem och med min otur skulle säkert kärringen bakom honom också stinka. Men jag löste problemet med den stinkande gubben ganska bra. Eftersom jag ändå var trött i benen så satte jag mig ner på huk och då stank det inte längre. Så de resterande meterna i kön försökte jag sitta på huk så mycket som möjligt för att slippa stanken. Men det gjorde förbannat ont i benen efter en stund och jag fick dyka upp från min lilla bubbla med frisk luft och upp i stanken.
Stanken hade tätnat och jag kunde nästan se och ta på den. Antagligen hade det kommit en hel del parfym beroende kärringar och dom var nära mycket nära.
Men just när jag trodde att jag skulle dö av bensmärtor eller stinkisarna, då var det min tur att komma fram till den snälla unga killen som skulle ta betalt. Jag var så glad att jag inte ens protesterade när han slog in ca 30 kr för mycket för ett par byxor. Det spelade ingen roll för jag var fri!!!
Det var som vanligt, en lagerlokal fylld med backar och människor. Det är alltid lång kö och minst ett dussin människor som stinker parfym eller svett. Det borde verkligen vara lag på att man inte får dränka sig i fem kronors parfym. Dom kanske skulle ha en vakt som står och luktar på var och en som ska in genom dörren. Så här kan det gå till.
Luktvakten
- Det är stinkkontroll här
Äcklig kärring
-Jaha. (till tanten bredvid) - Dagens ungdom hmpf
Luftvackten
- Tyvärr har ni dränkt er i parfym och ni får inte komma in. Vi måste tänka på de andra i lokalen.
Äcklig kärring
- Jag har aldrig blivigt så förnärmad. Nu går vi Britta.
Och så enkelt är problemet löst!
Jag hamnade nämligen precis framför en super äcklig gubbe i 50års åldern. Han stank inte bara svett utan försökte tydligen dölja det med parfym. I kön som var ca 30 människor lång stod jag och tänkte. *jag kanske kan släppa honom före mig* men det skulle ju inte fungera. Han hade ju bara hamnat före mig istället för efter. Jag trodde inte att de andra kärringarna skulle släppa honom före dem och med min otur skulle säkert kärringen bakom honom också stinka. Men jag löste problemet med den stinkande gubben ganska bra. Eftersom jag ändå var trött i benen så satte jag mig ner på huk och då stank det inte längre. Så de resterande meterna i kön försökte jag sitta på huk så mycket som möjligt för att slippa stanken. Men det gjorde förbannat ont i benen efter en stund och jag fick dyka upp från min lilla bubbla med frisk luft och upp i stanken.
Stanken hade tätnat och jag kunde nästan se och ta på den. Antagligen hade det kommit en hel del parfym beroende kärringar och dom var nära mycket nära.
Men just när jag trodde att jag skulle dö av bensmärtor eller stinkisarna, då var det min tur att komma fram till den snälla unga killen som skulle ta betalt. Jag var så glad att jag inte ens protesterade när han slog in ca 30 kr för mycket för ett par byxor. Det spelade ingen roll för jag var fri!!!
torsdag 26 mars 2009
Låt dem vara!
Att människor alltid ska vara så förbannat personliga, Varför?
Att fråga någon om deras barn var planerade eller den dräpande kommentaren "Är det inte dax för er att skaffa barn snart"
Det kan ju vara så att man försökt skaffa barn i flera år.
Det kan vara så att man fått missfall nyligen.
Det kan också vara så att (som i mitt fall) jag kan itne skaffa barn nu. Jag går på mediciner och får absolut inte bli gravid.
Så snälla alla tänk er för innan ni frågar folk om barn!
Att fråga någon om deras barn var planerade eller den dräpande kommentaren "Är det inte dax för er att skaffa barn snart"
Det kan ju vara så att man försökt skaffa barn i flera år.
Det kan vara så att man fått missfall nyligen.
Det kan också vara så att (som i mitt fall) jag kan itne skaffa barn nu. Jag går på mediciner och får absolut inte bli gravid.
Så snälla alla tänk er för innan ni frågar folk om barn!
Hm. har inte bloggat innan och vet knappt hur det går till.
Har dock läst en hel del bloggar de senaste åren.
En presentation kanske skulle vara på sin plats?
Namn: Mia
Civilstånd: Sambo med Daniel och två katter
Arbete: Nej, men arbetstränar.
Diagnos: RA
Det får räcka så länge.
Måste snart gå till "jobbet" och har inte ens gjort mig i ordning. Så typiskt mig!
Jag brukar vara färdig två timmar innan eller 20 minuter efter utsatt tid.
Det hela är min mammas fel, hon födde mig två veckor efter utsatt datum och jag har aldrig kommit ifatt. Det är inte lätt att komma i tid om man börjar livet med att komma två veckor för sent!
Alltså är det mammas fel!
Vaknade två timmar innan klockan ringde i morse. Jag är övertygad om att det var solen som gjorde det. den lös så vackert rakt igenom(!) persiennerna och en stråle träffade mig rakt i ögat!
Jag dog inte, det var u ingen laserstråle från star wars direkt. Bara en liten solstråle från ett stort brinnande klot i universum. När katten märkte att jag var vaken, kom han på att han var hungrig och hoppade rakt upp på mitt bröst för att med en ljudlös duns lägga all sin kroppstyngd rakt på min hals. Jag kunde inte andas alls och var tvungen att vända mig om, så att han skulle kasa ner bredvid mig istället. Sen mös vi, eller jag iaf. Han var fortfarande hungrig och ville inget annat än äta. Min räddning blev när Daniel gick ur sängen och katterna sprang efter honom som om det gällde livet. Då tog det ca två minuter för mig att somna om.
Kram så länge
Har dock läst en hel del bloggar de senaste åren.
En presentation kanske skulle vara på sin plats?
Namn: Mia
Civilstånd: Sambo med Daniel och två katter
Arbete: Nej, men arbetstränar.
Diagnos: RA
Det får räcka så länge.
Måste snart gå till "jobbet" och har inte ens gjort mig i ordning. Så typiskt mig!
Jag brukar vara färdig två timmar innan eller 20 minuter efter utsatt tid.
Det hela är min mammas fel, hon födde mig två veckor efter utsatt datum och jag har aldrig kommit ifatt. Det är inte lätt att komma i tid om man börjar livet med att komma två veckor för sent!
Alltså är det mammas fel!
Vaknade två timmar innan klockan ringde i morse. Jag är övertygad om att det var solen som gjorde det. den lös så vackert rakt igenom(!) persiennerna och en stråle träffade mig rakt i ögat!
Jag dog inte, det var u ingen laserstråle från star wars direkt. Bara en liten solstråle från ett stort brinnande klot i universum. När katten märkte att jag var vaken, kom han på att han var hungrig och hoppade rakt upp på mitt bröst för att med en ljudlös duns lägga all sin kroppstyngd rakt på min hals. Jag kunde inte andas alls och var tvungen att vända mig om, så att han skulle kasa ner bredvid mig istället. Sen mös vi, eller jag iaf. Han var fortfarande hungrig och ville inget annat än äta. Min räddning blev när Daniel gick ur sängen och katterna sprang efter honom som om det gällde livet. Då tog det ca två minuter för mig att somna om.
Kram så länge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
